Antroposofisk färgsättning
Antroposofi
Antroposofi. Det antroposofiska sällskapet (av antropos = människa och sofia = vishet) grundades av österrikaren Rudolf Steiner.
Antroposofin är inte en religion i vanlig mening utan en kunskapsväg, enligt Steiner en tankens religion. Härom dagen kom jag emellertid att tänka på skolbyggnaders utformning.
recent posts
Jag tror att jag tidigare har berättat om hur jag alltid haft besynnerliga drömmar om byggnader. Om hur jag vandrar genom byggnader som ständigt öppnar nya perspektiv; fönster som plötsligt finns där med fantastiska utsikter, trappor som leder ned eller upp i det oväntade, dörrar som öppnar mot det överraskande fördolda. Hur som helst, jag blev inspirerad att tänka på skolbyggnader. På hur hemska och oinspirerande miljöer man ger barn — vare sig det är uselt byggda baracker eller monsterbyggnader eller torftiga skolgårdar — och på vad det signalerar.
På hur man underskattar värdet av vackra och inspirerande miljöer. Jag har i och för sig mina invändningar mot den antroposofiska arkitekturen; jag har förmodligen också en känslomässig reaktion på den som inte är fullständigt rationell, men däremot högst ambivalent. Man kan dock inte påstå att den antroposofiska arkitekturen är behäftad med samma problem som barackbyggnader och liknande.
Den förlamande fantasilöshet som dessa utstrålar finns helt enkelt inte i den antroposofiska byggnaderna, även om de också i stor utsträckning följer ett gemensamt mönster och är oväntat likartade — och kanske, om man ser många sådana byggnadsverk, kan man få intrycket att stilen mer är imitation än inspirerad. Också efter waldorfskolan gick jag i skola i en vacker byggnad — en tidig tals byggnad.
Man kan inte klaga på det. Citatet ovan är hämtat ur ett häfte min mor rotade fram åt mig då jag på sistone läst om färg och målning.
Kristofferskolan – arkitektur med helhetssyn på barnet
Det är antroposoffärggurun Fritz Fuchs som skriver i ett häfte från Färgbygge publicerat i mitten av talet. I häftet finner man även en artikel om Kristofferskolans byggnader och färgsättning. Det har ju tillkommit nya byggnader sedan dess. Förr sattes skolans föräldrar i arbete — så uppstod delvis, även om man så klart också hade professionella hantverkare Hantverkshuset, som stod klart strax jag slutade.
Skolpengen ska ju täcka allt, och det vet alla föräldrar, som därför vant sig vid att inte behöva bry sig och det gäller nog för övrigt inte bara den yttre miljön. Det är för mig något samtidigt fantasieggande och betungande över den antroposofiska byggnadskonsten och färgsättningen. Men en sak tror jag man kan säga om den — den lämnar en inte likgiltig. Och det, i sig, är en seger.
Se de fantasieggande ”smurfhusen” i unik by
Kanske är det det att en byggnad inte ska vara utan sina hemligheter. Den behöver en viss mystik. Kristofferskolan ruvar som ett imposant odjur uppe på Åkeslundskullen och klassrummen sväljer ned barnen i sina rosaröda, runda flodhästmagar. Men i formerna, detaljerna, oregelbundenheterna, det väntade och det oväntade, i gångar och trappor och salar, i färgsättning och i ljussättning — där finns i alla fall något mer än det man får av en fyrkantig barack eller i de skolbyggnader som uppförts under det senaste halva seklet.
Djurgårdens waldorfskola och det nya Carlgrenska waldorfgymnasiet tidigare inlägg hamnar till hösten i en hiskelig halvmodern och därför redan med naggande känsla av omodernitet kontorsbyggnad vid den tungt trafikerade Tegeluddsvägen.