Emile författare
Fransk författare, född i Paris och uppväxt i Aix-en-Provence.
Emilie Richards
Fadern, som var italienare och framgångsrik anläggningsingenjör, dog i lunginflammation när Émile bara var 7 år gammal. Porträtt av Edouard Manet Émile Édouard Charles Antoine Zola, född 2 april i Paris , död 29 september i Paris, var en fransk författare och dramatiker.
Han är bland annat känd för att ha bidragit, med romaner och andra verk, till den litterära strömningen naturalismen. Biografi [ redigera redigera wikitext ] Zola började sin skolgång i Aix-en-Provence , där hans fader, ingenjör Francois Zola, en italienare, var bosatt. Fadern dog Modern, som var fransyska, flyttade med sin son till Paris , där han inträdde i Lycée Saint-Louis.
Han tänkte bli advokat, men föll igenom i examen , nödgades söka sitt uppehälle som kontorist men lämnade platsen efter två månader. Sedan några år hade han skrivit verser som var mer som efterklanger Musset m.
Zola, Emile
Ingen av dessa slog igenom hos publiken, och Zolas ställning förblev ekonomiskt synnerligen vansklig ännu under åren —, delvis på grund av fransk-tyska kriget ; journalistik av olika slag måste åtskillig tid framåt hjälpa honom igenom svårigheterna. Med seg uthållighet och envis förtröstan fortsatte Zola emellertid sitt författarskap. Zolas arbeten framträdde alltså med vetenskapliga anspråk.
Men då han gick den motsatta vägen mot vetenskapen, som han missförstod, åstadkom han i stället en konstruktion, lika orealistisk som någonsin romantikernas; den släkt han diktade och de olika medlemmarnas öden är visserligen inlagda i verklighetsomgivningar, men naturligtvis likafullt fantasiskapelser av hans hjärna och har inte kunnat undersökas som fysiologernas studieobjekt, vartill kommer att Zola begick felet att tro att intellekt och själsliv utan vidare skulle kunna bestämmas på grundval av Lucas fysiologiska hypoteser.
Zolas avsikt hade varit dels att ådagalägga ärftlighetens lagar, dels att i samband därmed visa Andra kejsardömets fördärvlighet, dess korruption, dess ohederlighet och fullkomliga brist på idealitet, de maktlystnas och härskandes brutala själviskhet, det arbetande folkets massa i bedrövliga levnadsvillkor.
Svenskt kvinnobiografiskt lexikon
Beskrivningar tar en oerhörd plats i Zolas böcker, det insamlade notismaterialet är nyttjat intill minsta enskildhet och i de stora romanerna låter Zola detta oerhörda stoff bära kolossala romantiska konstruktioner. Ty i trots av sina egna doktriner och vetenskapliga önskemål ägde Zola alltför mycket av romantiken i arv för att inte åt den verklighet han skildrade ge symbolisk betydelse, och hans temperament omformade iakttagelserna till gigantiska visioner.
Hans obändiga inbillning förstorar och förenklar de brokiga kollektiva anhopningarna av föremål, scener och varelser till allegorier; han påminner om Victor Hugo i sitt sätt att ge en karaktär av personligt liv åt ting och organismer. Lidelsefull i tro på och kärlek till livet, med en strålande, osviklig optimism, målade han likväl mest dystra tavlor, beskrev i sitt stora levnadsverk alldeles övervägande det skadliga, det dåliga, det fördärvande.
Vissa av hans verk, bland dem ett par av de hänsynslösaste, vann emellertid en oerhörd spridning, och som naturalismens mest karakteristiske representant vann han ett världsrykte och ett allmänt inflytande som var epokgörande inom ett flertal europeiska litteraturer alltifrån talets början.
Emile L. Boulpaep
Vad Zola skrev efter att ha avslutat sin stora cykel fick aldrig samma betydelse och når endast delvis samma verkan. I den sista delen förnimms även tecknen till en ungdomlig, nyvaknande entusiasm för och tro på en lyckliggörande social omdaning av samhället. Dreyfusaffären och de sista årens författarskap.